Svåra tider

Jag heter Emelie och är född -93.

Jag har alltid älskat att måla och fotografera och har inga planer på att sluta. :)

Vi har alltid haft en hund i familjen men jag har alltid velat ha en egen hund, en hund som jag kan kalla för min. En hund som jag kan vara stolt över att ha uppfostrat.

Och för tre år sedan så fick jag mitt lilla busfrö av min pappa. Pixi.Jag var överlycklig. Men lyckan gick över i sorg när min mormor och morfar gick bort nära därpå. Men så fort jag var nere och mådde dåligt så kom det två små hundar och hoppade upp i min säng och fick mig att må bättre.

Sen började jag gymnasiet och jag bestämde mig för att bo på skolan och tog med mig Pixi. Det fanns speciella kurser som man kunde gå med hunden och jag tyckte det lät perfekt, det kanske skulle kunna gå att tämja mitt lilla busfrö lite. Men kurserna börjar inte försen tredje året så jag gick på kvällskurser i agility. I början gick det jätte dåligt och jag kände mig som världens lärare. Pixi förstod ingenting och hon sprang bara runt och fjantade sig på kurserna.

Men med hjälp av mina underbara vänner och med lite tålamod så gick det bra efter ett tag. Och nu är jag jätte stolt över min hund. Det känns som att jag har uppnått mitt mål, vara en bra hundägare.

Sen så får jag ju inte glömma min älskade kanin Mini-Skutt "skutte" som jag också är otroligt stolt över.  Han är min lilla ögonsten. han är så vacker och jag är så stolt över honom. Han och Pixi har blivit så duktiga. Skutte hoppar jätte bra över hinder, ska nog tävla honom när det blir lite varmare ;)

Och Pixi lyssnar så bra på mig nu. Min älskling.

Trots att jag har förlorat tre familjemedlemmar på kort tid-och innan jul. Så har jag alltid Pixi och skutte som lyser upp min dag.

Jag älskar mina djur över allt annat och är så lycklig att jag har dom.