17. Familjeliv

Behöver skriva av mig...

2013-11-24 15:27 #0 av: [littlecat]1

Tror att jag behöver skriva av mig. Bär på ångesten, känner mig helt slut i kroppen, utan anledning. Vet inte om det är psykiskt eller fysiskt.

Under min uppväxt, så skildes mina föräldrar när jag gick i 5:an, fick leva med pappas alkoholproblem, han var däckad redan tidigt på kvällen, varje dag. Känner att det var jobbigt för mig, jag var ju inte så gammal ens när jag behövde se det. Har aldrig älskat pappa. Han söker bråk, försöker alltid starta något. Ibland hatar jag honom, hur kan man ens hata sin pappa? Bodde borta under veckorna när jag gick gymnasiet. Efter gymnasiet flyttade jag till mamma på heltid, var skönt att komma ifrån pappa, slippa se allt.

När jag var 16 fick jag bulimi, hade det över ett år, innan jag kämpade mig ut, det var det jobbigaste jag någonsin har varit med om. Jag borde vara lycklig, jag har mycket egentligen, finns folk som har det värre, men jag är inte lycklig, det är jag inte...

Pappa och mamma fick nyligen veta att jag har haft bulimi. Mamma bor på annan ort, kommer hem på helger ibland, jag bor i hennes lägenhet. Pappa tyckte att mamma ska slänga ut mig, varför? För att jag har haft bulimi, för att jag spytt, för att jag tydligen inte klarar mig själv. Det var 1 år sen jag hade bulimi, det är över. Pappa hotar mig, om jag inte berättar varför jag känner mig deppig, han säger att han ska göra livet "jävligt jobbigt" om jag inte berättar. Jag hatar honom. Är han trög?

Igår ville han ha portkoden till mamma, berättade till mamma att jag "frossar i mat o sedan spyr upp det". Han vet ingenting, berättar ju inget för honom.

Min bästa kompis och jag har hållt ihop hela livet. Pappa och hennes pappa är "kompisar" pratar alltid i telefon, om OSS. Pappa tror att jag ljuger om att jag har spytt osv, för att "slippa göra saker". Han är fan helt psykad. Han kan spionera på oss, han försöker starta bråk. Han försöker komma åt mig på något sätt, fast han inte kan. Är över 18 och bor inte hos honom längre.

Det är så svårt att skriva, jag vet inte vad jag ska skriva, känns som att jag har så många tankar. Ibland känns det som att jag bara inte orkar längre, men jag försöker, jag försöker faktiskt. Jag vill vara lycklig, men det går bara inte...

Anmäl
2014-01-28 22:27 #1 av: ChristianK

Det var ett tag sen du skrev det här såg jag, men iaf. På din beskrivning låter det som din farsa är en jävla röv helt enkelt. Jag skulle inte acceptera hans beteende.

Han har uppenbarligen själv grava problem, och ska inte säga åt dig hur du ska göra saker och ting. Fortsätter han i den stilen, säg upp kontakten med honom, gör klart för honom att du inte accepterar hans bullshit.

Min farfar var alkoholist, och gjorde livet jävligt surt för min farsa och hans syskon. Inget man ska behöva uppleva.

Kan du prata med din mamma, gör det, annars tycker jag du ska boka en tid till din läkare och ärligt säga vad du lider av, så kan du få någon form av hjälp därifrån.

Försök på egen hand skapa ett bättre liv, och omge dig med människor som får dig att må bra. Hoppas det blir bättre för dig, sköt om digGlad

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.