01. Akut Stöd

mening att leva?

2013-06-22 17:13 #0 av: tasartir

Jag har så mycket minnesbilder som ständigt kommer upp och ger mig ångest. Jag har posttraumatisk stress.

Är också deprimerad men det känns som att det börjar bli bättre med det. Men nu när jag åter igen kan få lite drömmar om vad jag vill göra i framtiden, t.ex. jobba i australien i ett år, så kan jag först tänka "åh va kul" men sen inser jag att de här minnesbilderna som förföljer mig inte kommer att försvinna bara för att jag åker utomlands.

Vad jag än gör och vart jag än är så kommer de alltid att finnas där. Hela mitt liv. Och skammen, skulden och ångesten när minnena dyker upp.

Så vad är egentligen meningen med att leva? Jag kommer aldrig att kunna vara glad. På riktigt. Jag drömmer mig bort och tänker att "när jag är där och gör det - då kommer jag vara glad". Jag inbillar mig att minnena kommer att stanna i Sverige, men så är det ju dessvärre inte. Dom finns i min hjärna. Och kommer alltid att förfölja mig.

Så är det någon mening att leva, när man inte lever, utan endast överlever? Ska jag fortsätta leva när jag kommer att må dåligt hela livet?

Anmäl
2013-07-19 09:43 #1 av: Pelle Långlös

Hej.

Är du säker på att det är minne och inte framtiden? Det kanske låter luddigt men dina drömmar du hade innan depressionen kanske har kommit upp till ytan igen och vill förverkliga dina drömmar. Låt dessa drömmar komma och börja lite smått. Jag vill bli konstnär men jag är långt ifrån en. Just nu lär jag mig att teckna osv för att utvecklas till att i framtiden bli konstnär.


MVH Ylva Blomma
* Bloggen om mitt liv *

Anmäl
2013-07-20 23:11 #2 av: tasartir

Hej. Tack för svaret. Men det är ju liksom hemska minnen som dyker upp i min hjärna, om jobbiga saker jag varit med om, och jag får sådan ångest när de minnena dyker upp, känner mig äcklig. Och det är därför det känns lönlöst att, t.ex. resa, för att jag kommer ju fortfarande ha de där hemska minnena efter mig som hindrar mig att njuta...

Vad roligt att du börjar följa din dröm! Du blir säkert en fantastisk konstnär 

Anmäl
2013-07-21 10:07 #3 av: Pelle Långlös

Okej då förstår jag. Jag får flashbacks från min barndom. Vill att den skall vara normal men ju mer pratar med vårdpersonal desto mer kommer det uppsaker till ytan. Vill inte minnas sånt men nu måste jag leva med dessa tankar som jag förträngt.

Tack. Ja jag hoppas på att jag blir bra och kan sälja lite.

MVH Ylva Blomma
* Bloggen om mitt liv *

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.