03. Depression

Är jag utbränd?

2013-06-11 00:39 #0 av: Eywa

Jag ska försöka hålla mig kortfattad..

I hela mitt liv har jag varit "annorlunda" och inte passat in i mallen för hur samhället vill att man ska vara. Därför hoppade jag av gymnasiet och flöt omkring superförvirrad och arbetslös i flera år med återkommande depressioner och har även legat på psyk efter ett självmordsförsök.

Under en period i mitt liv är jag rätt säker på att jag var utbränd, men eftersom jag inte hade något jobb och inga läkare någonsin har tagit mitt dåliga mående seriöst så blev det ingen utredning om det hela.

För att fly undan allt så flyttade jag till en annan stad och för att få en inkomst började jag plugga och tyvärr så misslyckades jag med studierna och började ta drogen men blev aldrig beroende.

Jag träffade en tjej och försökte ordna upp mitt liv men vi var egentligen inte bra för varandra och gjorde slut. Då var jag tvungen att börja jobba för att få behålla lägenheten. Jag som bara haft ströjobb innan som jag alltid fått sparken/sagt upp mig från pga min psykiska ohälsa var nu tvungen att börja jobba heltid.

Har slitit som ett djur för att hålla allt flytande men har dragit på mig skulder hos kronofogden genom åren och det senaste året har jag knappt orkar kamma håret på morgonen, duschar högst 1 gång i veckan efter att ha tvingat mig själv och träffa kompisar har jag bara kunnat glömma eftersom jag har varit så utmattad. Lägenheten ser ut som ett bombnedslag och jag lagar aldrig mat längre. Går till affären varje dag och köper skräpmat eller går till pizzerian. Har resulterat i en ganska stor viktuppgång.

Jag har bara mått sämre och sämre och nu är jag inne på min andra veckan på semestern och jag har hittills legat i min soffa från morgon till kväll och kollat på serier/filmer och ätit skräpmat och godis. Har inte borstat tänderna på 2 dagar och har inte duschat på 3. Jag har knappt några hela kläder längre och ingen ren disk. Jag trängs med skräp i soffan.

Är jag utbränd eller varför är jag sån här? Jag vill inte gå till vårdcentralen eftersom dom alltid skrattar åt mig och skiter i mig. Jag har aldrig någonsin blivit tagen på allvar trots självmordsförsök och mycket annat.. Hur går jag vidare för att komma ur det här?

Anmäl
2013-06-11 12:40 #1 av: eirwen

Jag tycker att det mer låter som att du är eller åtminstone börjar bli deprimerad. Inte ta hand om sig själv, inte orka träffa vänner, inte ta hand om sin omgivning (städa tex) är tydliga tecken på det.

Det är svårt att ta sig ur nedstämdhet och depressioner själv. Därför tycker jag verkligen att du borde försöka gå till vårdcentralen. Jag tror inte att dom skrattar åt dig, men jag tror att du kanske känner att dom gör det och det i sig är ett problem. Om dom nu skulle skratta åt dig så är inte det acceptabelt och du borde anmäla det. Om man inte är under 18 när det gäller vården så måste man vara väldigt pushig med att man vill få en viss hjälp. Det enda jag tycker du ska göra där är att få en remiss till en psykiatri eller liknande.

Jag tar dig på allvar, så om du vill prata någon gång, så är det bara att skicka ett PM.

Medarbetare på Psykologi ifokus.
Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.