Det är hemskt att de sålde 'din' hund. Men snälla släng bort tankarna om självmord. Livet är för viktigt för att slängas bort. 
Sanningen är att livet vänder alltid någon gång. Jag har haft liknande tankar, men sedan har det alltid hänt någonting, det kan vara något så litet som en komplimang, som gör att tankarna försvinner. 

Har du pratat ordentligt med dina föräldrar? Tro det eller ej men det kan hjälpa mycket. Dessutom förstår de bättre än alla andra.
Även fast det känns som om livet är i botten, kommer de alltid att älska dig, inners tinne. Jag kan lova dig det. Du skriver att du är "Oönskad av din pappa". Hur vet du det? Har han sagt det, eller är det bara något som du tror? Om du inte vet, prata med honom. 

Hoppas att detta hjälper.

Jag har frågat honom.

Ingen förstår mig, djur är de enda, dem är rena. Inte som människor, smutsiga i själen av hat, fåfänga och ilska. Men ingen förstår att de enda jag har är mina djur, finns inte dem i mitt liv vill jag inte leva.

Men din mamma då? Har du pratat med henne? Det är hemskt. Alltihop. Ingen förtjänar att må som du gör. Prova prata med någon utomstående. Det brukar fungera bättre. Tömma hjärtat genom ord.

Har du några andra djur? Du kan väl söka tröst hos dem/det?

Ja min mamma, jag har pratat med henne 3000 gånger men det har väll inte gått nåt vidare.. Känns som ingen bryr sig längre, faktiskt. Det ända jag kan göra är på internet där ingen vet vem jag är. Annars om jag säger det rakt ut så får jag massa människor som klagar över mig, "Du har redan så mycket och så mycket att se fram emot" "Du får vänta 10 år inan dit och dat" "Sluta va så självisk". Typ om jag inte städat mitt rum eller om jag vart hemma och vart sjuk har det hänt ofta att jag blivit hotad om att de ska sälja alla mina djur. Det är som att säga till en normal unge att hon inte få ha några kompisar och ingen fritid.

Sedan måste ju alla andra jävla människor lägga sig i med i mitt liv. Jag hatar det, jag kan inte säga det till en person, annars kommer halva skolan få veta, hela familjen, grannar osv.. Men vetefan jag kanske bara är självisk eller en cry baby.

Ibland har jag funderat på att sälja mina djur till några snälla själar och leva utan fritid och bara tänka på skolan, de är iallafall vad pappa vill, man får aldrig vara sjuk, komma ut ur skolan med bra betyg och skaffa sig ett lönsamt jobb. Och de är högre förutsättningar än vad jag någonsin kommer klara av. Jag mår inte ens bra i min själ så hur fan hade de tänkt att jag skulle kunna göra det?!

Ja, en hund och smådjur. Men hunden är gammal och dör väll snart hon också..

Rörigt inlägg, som vanligt.

Jag orkar inte ens säga emot folk längre för det har alltid gjort saker värre. Jag får aldrig ha en åsikt eller tycka något, för då samlar ju dessa j*vlar ihop sig och hatar en oändligt- ungefär det som hänt i min nuvarande klass. Men jag ljuger för mina föräldrar och säger allt är bra för att jag orkar inte byta mer skola och mer klasser nu.
Jag litar inte på folk längre.

Då jag själv inte varit i denna situation, har jag svårt att förstå. Men jag försöker. Om du vill att jag ska sluta skriva till dig är det bara att säga till. Men personligen har jag inget emot att försöka hjälpa. 

Först måste jag fråga för att få ett perspektiv ifrån problemet.; Hur gammal är du? 

Du kanske kan försöka hitta ett sätt att koppla av. Inte behöva tänka så mycket. Kanske ta en promenad i skogen eller något. Det brukar jag göra och det hjälper jättemycket mot 'onda' tankar. 

Om du fick välja vad du vill göra med din framtid, vad skulle det vara? 

Har du någon dröm du kanske kan fokusera på? 

Du har sagt att du inte orkar längre. Det förstår jag. Men hur tror du dina föräldrar skulle känna om du försvann/hittade dig död? Tror du att de skulle få skuldkänslor?

Har jag sagt något om att du ska sluta skriva?:/ Isåfall var det inte meningen så.

Jag är 14, fast jag känner mig mognare för mig ålder.

Jag vill bli veterinär/djurskötare.

Ja de tror jag säkert de skulle, vem skulle inte få det.. Ledsna osv.

Nej det har du inte, jag ville bara säga det ifall att du tycker att jag ska sluta skriva :)

Då är vi lika gamla alltså. Hela livet framför oss! Därför ska det inte sluta för tidigt. 

Om du strävar efter att bli veterinär och verkligen försöker, då har du helt plötsligt något att längta efter, se fram emot, leva för!

Precis! Om du pratar med dem om dina självmordstankar kommer de nog att förstå och försöka sätta sig i  din situation. Släpp ut dina mörkaste tankar om dig själv och de kommer agera som alla andra föräldrar skulle gjort.

Hej hej!!

Du kan alltid höra av dej till mej om du vill prata. Har varit i precis samma situation som du är i o känt samma känslor av hopplöshet. Djuren är det som får mej att gå vidare i livet utan dom skulle jag inte varit här idag.

Så om du vill prata är det bara att höra av dej.

Kram