Jag ber om ursäkt för att detta inlägg blev lite rörigt, men jag har svårt att kunna förklara hur jag faktiskt känner.
Jag känner mig så nedstämd, men jag vet inte vad det är, är jag deprimerad, utbrännd, eller bara en stor cry-babie?
Jag vet att man inte ska må som jag gör, men INGENTING jag prövat har gjort att jag har mått bättre. Jag VÄGRAR ta några som helst mediciner för att må bra, då dör jag hellre.
Saken är den att jag har kännt så här i ett år och det har väl blivit bättre till och från, men det har aldrig gått över helt.
Jag har försökt gå till terapeut flera gånger, men jag hatar att sitta och prata med andra människor om saker som får mig att må dåligt, att det alltid ledde till att jag satt och pratade om annat, så min terapeut slutade boka in mig på fler tider.
Jag vill bara veta, få svar och höra om någon annan känner som jag?
Det var svårare att förklara detta än vad jag trodde, och det ser förmodligen bara rörigt ut.. Men om jag ska punkta upp det, så ser det väl ut så här:
*Jag är trött på alla i min närhet så fort de är med, men känner mig så olycklig och ensam och saknar dem så mycket när de inte är med.
* Jag låtsas som att saker jag blir arg för inte beyder något bara för att jag är rädd för att släppa ut den ilska jag vet att jag inte kan hantera.
* Jag vill så långt bort härifrån så fort jag kan, och om det skulle betyda att jag måste lämna alla jag någonsin lärt känna, så får det vara värt det.
* Jag känner att jag inte håller måttet på något vis, alla är alltid lite bättre, lite gladare, lite mer respekterade än vad jag är.
*Jag ser inga nya möjligheter längre, bara hinder.
*Jag har ständigt en klump i bröstet, speciellt när jag är för mig själv.
* Varje gång jag blir arg börjar jag hata så mycket.
* Inget jag gör blir bra.
*När någon blir arg på mig nu för tiden så orkar jag inte ens tjafsa tillbaka, fast jag blir så arg att jag skulle kunna göra något våldsamt.
*Jag ser aldrig fram emot saker, speciellt inte när det involverar att umgås med massa nya människor.
*Jag känner mig ständigt väldigt bitter inombords, men jag visar det aldrig för de som står mig nära för jag vill inte blanda in andra i mina bekymmer.
