05. Sorg & Ilska

Vad är det med mig?

2013-03-23 11:35 #0 av: [OmpaLompaDobeDiDo]

Jag ber om ursäkt för att detta inlägg blev lite rörigt, men jag har svårt att kunna förklara hur jag faktiskt känner.


Jag känner mig så nedstämd, men jag vet inte vad det är, är jag deprimerad, utbrännd, eller bara en stor cry-babie? 
Jag vet att man inte ska må som jag gör, men INGENTING jag prövat har gjort att jag har mått bättre. Jag VÄGRAR ta några som helst mediciner för att må bra, då dör jag hellre.
Saken är den att jag har kännt så här i ett år och det har väl blivit bättre till och från, men det har aldrig gått över helt.
Jag har försökt gå till terapeut flera gånger, men jag hatar att sitta och prata med andra människor om saker som får mig att må dåligt, att det alltid ledde till att jag satt och pratade om annat, så min terapeut slutade boka in mig på fler tider. 
Jag vill bara veta, få svar och höra om någon annan känner som jag?

Det var svårare att förklara detta än vad jag trodde, och det ser förmodligen bara rörigt ut.. Men om jag ska punkta upp det, så ser det väl ut så här:


*Jag är trött på alla i min närhet så fort de är med, men känner mig så olycklig och ensam och saknar dem så mycket när de inte är med.

* Jag låtsas som att saker jag blir arg för inte beyder något bara för att jag är rädd för att släppa ut den ilska jag vet att jag inte kan hantera.

* Jag vill så långt bort härifrån så fort jag kan, och om det skulle betyda att jag måste lämna alla jag någonsin lärt känna, så får det vara värt det.

* Jag känner att jag inte håller måttet på något vis, alla är alltid lite bättre, lite gladare, lite mer respekterade än vad jag är.

*Jag ser inga nya möjligheter längre, bara hinder.

*Jag har ständigt en klump i bröstet, speciellt när jag är för mig själv.

* Varje gång jag blir arg börjar jag hata så mycket.

* Inget jag gör blir bra.

*När någon blir arg på mig nu för tiden så orkar jag inte ens tjafsa tillbaka, fast jag blir så arg att jag skulle kunna göra något våldsamt.

*Jag ser aldrig fram emot saker, speciellt inte när det involverar att umgås med massa nya människor.

*Jag känner mig ständigt väldigt bitter inombords, men jag visar det aldrig för de som står mig nära för jag vill inte blanda in andra i mina bekymmer.

Anmäl
2013-03-26 09:19 #1 av: Agto

Jag kände ungefär som dig och gick till läkare som bara sjukskrev mig och sade att jag var deprimerad och fick stämmningshöjande. När jag var ledig så sov och motionerade jag mer och mådde bättre men varje gång jag gick tillbaka  till arbetet så gick det ett tag sen mådde jag dåligt igen. För att göra en lång historia kort så efter ett år hos tre olika läkare så fick jag en läkare som tog lite prover och konstaterade att jag hade urusla B-vitamin värden och att orsaken till det är att jag har en magsäck som inte kan ta upp B-vitamin från maten. B-vitaminbristen förklarade alla symptom och efter några sprutor så mådde jag enormt mycket bättre och livet var mycket roliga att leva. Dock äter jag en liten dos stämmningshöjande fortfarande och min läkare tycker att jag ska fortsätta med det iallafall tills det blir värme och sol ute och helst vänta tills jag har semester.

Tycker verkligen att du ska försöka hitta en läkare som tar dig på allvar för det finns alla möjligheter att hitta problemet och åtgärda det. Jag har också upptäckt att det inte är så farligt att äta mediciner och att de faktiskt hjälper en att komma tillbaka på rätt väg. Mina B-vitamin sprutor vill jag definitivt inte vara utan för jag vill absolut inte hamna tillbaka i träsket som jag var i innan.

Varför vill du inte ta medicin om det kan hjälpa dig? Diskutera gärna anledningen med läkare som du känner förtroende för så de kan förklara för dig vad som sker i kroppen. 

Anmäl
2013-04-23 12:19 #2 av: EbbaTYK


 Jag är nyfiken över hur din omgivning ser ut? Pluggar du eller studerar? Bor du i liten eller stor stad? Vilken ålder är du i? Kommer du ihåg när du började att svacka? Kan du härleda det till en specifik situation?

När man känner så som du känner nu är det viktigt att tillåta sig att känna det man känner och inte göra någon större sak av det. Man måste acceptera att perioder i ens liv är jobbiga men att det för den sakens skull inte kommer att var så under resten av ens liv.

Det man också måste vara medveten om är att man ansvarar för sitt egna liv och välmående. Att du inte mår bra nu kan helt enkelt betyda att du måste ändra på vissa saker i din vardag. Nu skrev jag saker och därmed sagt att du absolut inte skall ändra på dig själv. Det är det största misstaget vi gör när vi inte mår bra. "Jag duger inte, därför måste jag ändra på mig själv."

Genom att förändra små saker i ens vardag kan man suggestivt få tillbaka lust och glädje. Det kan handla om allt från mat och motion till att umgås med andra människor, gå en kurs eller sjunga i kör. Det behöver inte vara stora saker som ger stora förändringar. 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.