15. Arbetslöshet

Jobbigt ekonomiskt

2013-02-12 23:40 #0 av: ChristianK

Urk...

Sedan våren 2012 har jag i princip gått på knäna ekonomiskt. Det har varit upp och ner i flera år egentligen, men förra året och framåt nu har inte varit skoj. Var arbetslös hösten 2011, och startade en egen datorfirma för att försöka klara arbetsbristen på egen hand. Det gick ok i början, men det är en tuff bransch jag gav mig in i. Blev sen i början av 2012 erbjuden ett jobb, och lade ner den enskilda firman som gick trögt. Fick sluta i somras från det jobbet för att jag inte klarade av det psykiskt, var IT-support på ett statligt verk och pallade inte pressen att vara social och jobba arslet av sig dagarna i ända. Min sociala fobi och ångest hjälper ju inte på det planet direkt. Hann inte få någon A-kassa, fick gå till socialen till slut för att klara mig.

Har dragit på mig ett företagslån med rätt hög amortering per månad, och andra dryga avbetalningar som ska betalas varje månad. Jag är sjukskriven just nu sen 3 veckor tillbaka, men ska börja jobba 100% nästa vecka igen. Det är också ett IT-support jobb...det var vad jag lyckades få eftersom jag har erfarenhet inom det, men det passar inte mig för fem öre..man måste dagligen prata med minst några jobbiga el otrevliga kunder per dag om t.ex. en app inte funkar på deras iPad el nåt..i-landsproblem som de blir rasande över, och jag ska ta emot skiten när jag mår piss själv..lite drygt är det.

Jag flyttade till en förort i Halland nu i höstas för att försöka få jobb där i trakterna, och skulle få ett också, men startdatumet för jobbet blev framskjutet, bemanningsföretaget droppa kontakten, det blev inget till slut. Under tiden jag var på intervju för det här jobbet så köpte jag en billig beggad bil på avbetalning för att lägenheten låg ute på vischan. Bilhandlaren bodde granne med mig, så det var inte så svårt att få till en avbetalning osv. Kunde betala på den i början men nu senaste månaderna har jag levt på existensminimum el mindre..det gick inte till slut.  Förklarade detta för bilhandlaren men han vill ju ha sina pengar, han struntar nog i ifall jag skulle ligga för döden el inte.

Gav han första månaden 2500kr i handen, skulle sen betala 2000kr per månad, har inte kunnat göra det sen i december. 12500kr kostade den för övrigt, en billig bil som sagt. Nu för någon timme sen ringde han upp irriterad och vill att jag betalar in pengarna fortast möjligt. Jag vill ju betala bort den fortast kvickt, men det går ju inte nu, alla pengar jag får slukas upp av räkningar i nuläget.

Att någon är grinig, hotfull mot en för att man inte kan betala något är riktigt jobbigt. Jag försöker få styrka att klara av jobbet from nästa vecka, men sjukersättningen/lönen är låg, jag har inte många att prata med m.m. ..jag jobbar mest i motvind nu känns det som. Jag kan inte ta något samlat lån just nu för att rensa bort flera lån/krediter och få lägre månadskostnad. 2011:s inkomst gäller fortfarande fram till maj/juni nånting, och då pluggade jag det året i stort sett. Ingen jag känner vill eller kan vara borgenär för ett lån..jag får vänta till sommaren.

Jag har inga betalningsanmärkningar, men jag har fått trolla med knäna ibland för att inte få anmärkningar på mig.

Någon som känner igen sig i detta med att ha det tufft ekonomiskt? Det är välkommet med åsikter/tankar om det här..jag behövde skriva av mig om det iaf. Det känns lite tungt nu, speciellt efter samtalet om bilen..

Anmäl
2013-02-15 20:36 #1 av: Wide Awake Dreamer

Jag har själv haft det ekonomiskt tufft i perioder. Inte så att jag inte kunnat betala räkningar och sådant, även om det varit osäkert ibland, men man har fått hålla tillbaka på egentligen allt sådant som man VILL göra. Jag har inte hunnit dra på mig några lån förutom studielån och jag har hittills klarat mig undan betalningsanmärkningar. Men det där med att känna osäkerhet över om man har tillräckligt med pengar i slutet av månaden, trots att man nästan aldrig unnat sig något, tär otroligt mycket på psyket. Och känslan av att inte kunna planera för framtiden är inte heller särskilt trevlig.

Tyvärr kan jag inte ge något tips om hur du skall ta dig ur knipan just nu. Men visst vet jag hur det känns att ha taskig ekonomi. Ytterligare en sak som knäcker ett redan dåligt självförtroende Ledsen  

Hoppas det ordnar sig med jobb och sådant så att du åtminstone får en fast inkomst, även om den är låg.

Anmäl
2013-02-26 03:08 #2 av: VildaVittra

Det du kan göra för att förhindra detta i framtiden är att se över dina löpande kostnader. Inte engångskostnaderna som ex köp av bil, utan vad bilen kostar i månaden.

En bil måste man ha försäkring på, du måste även betala vägskatt och så drar den en hel del bensin, utöver detta så måste den besiktigas varje år. Det blir en ganska stor summa som ska betalas.

Tittar du då på en mopedbil som ex APE50 eller en Amica så kostar dom mellan 15000-30000 i inköp, drar 0,3 l per mil, ingen vägskatt, ingen besiktning och försäkringen ligger på 100-200 i månaden. Ganska många slantar att spara där alltså, visst de går max i 45 km/timmen, men hur mycket tid kommer du förlora per arbetsdag på att byta till en mopedbil?

Vi säger att du kör 6 mil varje dag:

Bil genomsnittsfart 70 km/h: 51 minuter Bensinkostnad 0,7l/mil: 63kr

Mopedbil 45 km/h: 80 minuter Bensinkostnad 0,3 l/mil: 27 kr

Det är alltså bara frågan om en halvtimma som du förlorar per dag i tid, men samtidigt så slipper du slänga ut 35 kr extra per dag, och det är bara bensinen jag räknat på, som landar på 700 kr extra per månad om du jobbar 20 dagar. Räkna sen in försäkringen och allt det andra, så ser du att det finns pengar att spara.

Se över allt i ditt liv om det finns billigare alternativ. Kan du tex tänka dig att sänka din levnadsstandard tills du fått ekonomin på fötter? Jag hyr ett torp utan indraget vatten för 1000 i månaden strax utanför en av Sveriges största städer. Skulle något sådant vara tänkbart? Kan du ta en inneboende där du bor nu? Har du något att sälja på Tradera?

Jag vet allt om hur man lever på luft och kärlek, bara att fråga.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2013-02-26 17:25 #3 av: ChristianK

1# Det ordnar sig nog för mig, önskar detsamma för dig. Tack för att du skrev :)

2# Jag har inte kvar bilen, var tvungen att sälja den för några månader sen. Åker nog hellre kollektivt än med en mopedbil ;) Jag lånar pengar av en kompis nu tills jag kommer på fötter igen, jag är väldigt tacksam att han ställde upp på det. 

Tack för förslagen :) Jag bor i en etta nu och lever snålt överlag. Är sjukskriven nu, men kollar ändå på jobb varje dag, som jag psykiskt klarar av. När jag får ta ett samlat lån någonstans, så kommer månadskostnaden sjunka avsevärt, och läget blir mycket ljusare då. Ska lägga manken till nu för att det ska ske.  

Anmäl
2013-02-26 17:55 #4 av: VildaVittra

Skulle du kunna tänka dig att jobba som personlig assistent? Hittar man rätt brukare som passar med en själv är det en dans på rosor.

Du behöver inte vara utbildad för det.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2013-02-28 18:24 #5 av: viktoria91

#4 Man behöver inte vara utbildad men dem vill det! Tuff bransch att komma in i utan utbildning/erfarenhet. Inte direkt välbetalt i heller.

Anmäl
2013-02-28 21:41 #6 av: VildaVittra

Vill vem? Är inte alls tufft att komma in i den brashen, faktiskt hur lätt som helst. När jag anställde folk på ett assistansföretag, så brydde jag mig minst om vilken utbildning de hade, utan satte personlig lämplighet först och att de skulle passa ihop med brukaren.

Betalt får du efter vad du begär.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2013-03-01 00:27 #7 av: ChristianK

Farsan har jobbat som personlig assistent många år åt olika brukare, har sett lite grann hur det kan fungera. Visst, kanske funkar med rätt brukare. Men socialt, så är jag ingen bra person att luta mig emot i nuläget. Pratar inte mycket nu när jag mår som jag mår. Försöker nog hitta ett lagerjobb el liknande t.ex. där man inte behöver passa upp på en annan person, orkar nog inte med det nu.

Anmäl
2013-03-01 00:44 #8 av: VildaVittra

Du ska inte vara ett stöd åt brukaren om det är någon som har ett rörelsehinder, du ska bara vara armar och ben. Håll utkik efter annonser där brukaren själv skrivit den alternativt att det står saker som "jag har redan en mamma, jag behöver inte en till". Jag förstår väl hur du mår och känner, men jag rekommenderar ändå att du går på en sådan intervju, du behöver ju inte svara ja.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2013-03-01 17:44 #9 av: ChristianK

Jo, men det är värt att ha i åtanke, ska kika på det :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.