Annons:
Etikett08-mobbning
Läst 2370 ggr
Jina.
2012-08-14 20:50

Min mamma

Min mamma kan vara så snäll för att sedan slänger ut sig "Är du gravid? Vad tjock du är! Du ser ut som en kille!"

Usch, orkar inte med det längre, vad gör jag bara för fel att hon måste säga så till mig. Jag är snart 30 år och låter mig fortfarande påverkas av henne, mår liksom så dåligt nu över min vikt och mitt utseende.

Men vad ska jag göra? Jag behöver ju hennes hjälp just nu.

Nån mer med samma problem?

Kram

www.mediumjina.se

Annons:
[PiercedNymphaea]
2012-08-14 21:20
#1

Usch vad jobbigt :/  Min mamma kunde kläcka ur sig saker som: det är rätt mycket fett i det där *tittar pikande på det jag skulle äta*.  Men hon har slutat med det tack och lov, men det var inte kul att hon gjorde så när jag hade anorexia och hade en svag stund då jag var 'tvungen' att svulla något onyttigt..  Fast hon visste väl inte riktigt att jag hade ätstörningar då men ändå.

Min pappa och jag däremot har haft en riiktigt kass relation hela mitt liv i princip. Ofantligt mycket bråk och han säger alltid klantiga saker och fattar inte varför man blir sur och börjar bråka med honom, vilket i sin tur gjorde att elaka ord fortsatte komma.  Men sen ett par år sedan har våran relation varit riktigt bra, vi undviker t.ex att prata om vissa saker då vi vet att vi lätt ryker ihop då.

Men igår så blev det bråk igen. Han och jag pratade om nytt pass eftersom jag inte får ut ett paket från posten eftersom mitt pass gick ut för en vecka sen och jag var riktigt frustrerad. Pappa sa att jag kunde åka till polisstationen och fixa ett och när jag sa att jag inte visste hur jag skulle ta mig dit så börjar han gapa åt mig och antydde att jag var korkad. Jag fick sån jävla chock över att han helt plötsligt blev sitt 'gamla jag' och röt åt mig för att jag inte visste hur jag skulle ta mig dit.
Så jag skrek tillbaka och började gråta och vi skrek jättemycket i bilen och även lite senare av en annan anledning så gapade han åt mig igen för ingenting.

Det är sjukt hur man även som vuxen kan känna sig som en 5åring när ens förälder säger något elakt.  Men kan du inte prata i lugn och ro med henne och förklara tydligt och utan att attackera henne att du blir ledsen när hon säger såna saker?

Jina.
2012-08-14 21:31
#2

Jag har sagt det flera ggr att hon ska sluta med det för att jag inte mår bra. Det gör ju bara saken värre.

Men hon förstår inte, kan beror på att hon var/är alkis och har nog druckit för mycket i sitt liv för att kunna fatta att andra (inte bara hon) kan också må dåligt.

Tack för att du delade med dig, jag kände verkligen igen mig i din situation.

Säger du rakt ut att du mår dåligt? De flesta ggr är jag ändå tyst och försöker tänka på nåt annat.

Det är ju ändå inte mitt fel att jag gick upp så mycket i vikt, käkar ju så många tabletter som påverkar min viktuppgång, sedan vet hon att jag har kraftig astma och kan knappt träna något, då jag har svårt att andas. Herregud, att hon inte förstår. Och synd att din pappa inte förstod dig heller. Rynkar på näsan För mig är det klart och tydligt.

www.mediumjina.se

[PiercedNymphaea]
2012-08-14 21:40
#3

Är nog svårare att få fram budskapet om hon är alkis eftersom alkohol stänger av en lite och man blir mer impulsiv med att säga det man tänker :/

Just när jag blir upprörd när något elakt har sagts så pratar jag inte direkt sansat om det *harkel* utan blir väldigt upprörd över den plötsliga orättvisa handlingen. Men jag frågade (skrek frågan förvisso) varför han gapar åt mig och antyder att jag är korkad för att jag inte visste hur jag skulle ta mig dit, men problemet är att pappa blir upprörd över att jag reagerar som jag gör istället för att krypa ihop och hålla med honom om att han har rätt så just under stunden så är det i princip omöjligt så jag tar upp såna saker efteråt när båda är lugna.
Men pappa kan ändå vara svår att nå fram till eftersom han kan ha svårt att se att han handlade fel så ibland blir det bråk igen när jag tar upp att jag blir ledsen när han gör så.. Men oftast så försöker vi bara gå vidare och inte nämna det så mycket om vi (jag) märker att det inte går att prata om just en viss situation då det har blivit såhär.  Som nu, jag blir mer kall mot pappa eftersom jag känner mig så besviken över hans agerande men vi kan ändå ha kontakt.

Usch jag vet mycket väl hur det är att gå upp i vikt av mediciner, det är så otroligt jobbigt för det är så svårt att gå ner medans man fortfarande går på medicinen som gör att man går upp i vikt.

Monsva
2012-08-15 20:00
#4

Det är svårt att vara mamma, dotter och människa. Hur väl jag än vill mina vuxna döttrar blir det fel ibland och jag säger fel saker utan att mena det. Är därför noga med att ofta tala om för dem hur mycket jag älskar dem och hur fina de är! Det är ingen ursäkt men jag är ju präglad av min uppväxt vare sig jag vill eller inte! Och jag kan som vuxen se att mycket inte alls var bra och ändå upprepar jag samma fel. FÖRLÅT mina älskade döttrar men jag gör så gott jag kan.

Jina.
2012-08-15 20:19
#5

Du säger till dina döttrar att du älska dom, inte ens det får jag höra.

Tack för att du delade med dig! Jag tror du är en bra förälder.

www.mediumjina.se

PiganX
2012-08-16 02:44
#6

Min mamma kunde slänga ur sig kommentarer som "du ser ut som en hora", häxa, luder eller andra kränkande ord. Det var så fort jag sminkade mig, använde klackade skor eller hade genomskinliga leggings på mig (hudfärgade). Så jag förstår hur du känner dig.

Jag blev mest arg när hon höll på så. Vi har aldrig kunnat prata om våra problem, vilket resulterat i att vi inte längre har kontakt, för allt vi gör är att slåss och skrika åt varandra.

Har du försökt berätta för henne hur det känns när hon säger så?

Styrkekramar!

Annons:
ceccie
2013-01-20 21:49
#7

Jag har lika dant med min mamma. Det är fruktans värt. Min mamma trakaserar och pikar mig för allt jag gör.

Upp till toppen
Annons: