Annons:
Etikett03-depression
Läst 2948 ggr
Jina.
8/13/12, 11:34 AM

Tråden för oss med ångest

Hej.

Jag tänkte starta en tråd för oss med panikångest. Här kan vi berätta hur vi mår, våran berättelse och stödja varandra.

När kommer din ångest? Vad kan du göra åt det?

Jag får ångest över att vara ensam, gå ut själv, åka buss. Jag kan inte göra nåt åt det, det bara kommer och det ända jag gör är att jag undviker att åka buss själv eller gå ensam någonstans.

Men jag är på bättringsvägen, jag får inte panikattacker längre (peppar, peppar).

Kram på er!

www.mediumjina.se

Annons:
[PiercedNymphaea]
8/13/12, 5:48 PM
#1

Jag har haft rätt svår panikångest, hade under flera år vilket var otroligt handikappande.  Men tack vare behandlingshemmet jag bodde i under ett år när jag var 19-20 så försvann den för gott. KBT kan verkligen göra under.  Har haft kanske 2st små panikångestattacker under 5år och jag har kontrollerat dom väldigt bra.

Nu är det bara lite ångestattacker jag kan få, men dom kommer väldigt väldigt sällan och är inte så starka som dom var förr.

Men det var verkligen ett rent h- att leva med panikångest. En period kunde jag inte ens gå utanför dörren på veckor, ibland kunde jag gå ut med sopor men sprang fort hem igen, och boendestöd eller mor och far fick hjälpa mig med handling och annat.  När jag flyttade till behandlingshemmet så förvärrades min bussfobi, mycket pga att bussresan hem och dit tog 2 timmar och jag hade inte en möjlighet att gå av då man åkte mitt ute i ingenstans och bussarna gick väldigt sällan.
Men jag sa till mig själv att innan jag flyttade hem från behandlingshemmet så skulle jag klara av bussresan utan problem, och det gjorde jag sista månaden jag bodde där :)

Jina.
8/13/12, 6:00 PM
#2

Tack för att du delade med dig!!

Härligt att höra att du mår bättre nu.

Det hjälper lite att veta om att man inte är ensam.

Tack!

Bor du själv nu? Klarar du dig bra?

www.mediumjina.se

[PiercedNymphaea]
8/13/12, 9:31 PM
#3

#2  Ja det hjälper en del att veta att det finns fler som lider av det, är lättare att få tips från någon som har erfarenhet av det än någon som bara gissar fram saker som kanske (troligen inte) hjälper.

Ja jag bor själv, det har varit rätt tufft i början av året då jag och min fästman gjorde slut och han flyttade ut, så jag sov i vardagsrummet fram tills för några veckor sen (då jag flyttade in sängen i sovrummet igen) eftersom lägenheten kändes så stor och ensam. Hade mycket problem med komplikationer av mediciner och utsättningar samtidigt, plus ekonomiproblem så det var en av dom svåraste perioderna i mitt liv. Men jag lyckades hålla mig ifrån panikångesten ändå.  Men nu när det har gått några månader sen jag slutade helt med antidepp och är utan det för första gången på 7 år så mår jag så otroligt mycket bättre psykiskt och känner en stor mental styrka istället för att vara avtrubbad som man blir av antidepp.

Jag har fortfarande boendestöd men bara en gång i veckan och det är inte lika mycket 'jobb' utan mer att vi sitter och pratar eller går promenader eller åker ner och handlar. Men jag känner mig inte lika beroende av dom som jag var i början, men jag skulle inte klara mig utan dom riktigt än heller.

Det går att ta sig uppåt, oftast blir det faktiskt lättare på ett sätt när man inte går på X antal mediciner varje dag som trubbar av en. Visst kan det vara bra ibland och under en period att ha mediciner just för att bygga upp en liten platå som man kan stå stadigt på, och sedan succesivt sluta med dom flesta mediciner och lära sig att hantera allt helt själv och inte förlita sig på avtrubbning av t.ex benzo så fort något känns jobbigt.

Jag har fortfarande vid behov-medicin, Sobril, men det är rätt sällan jag tar dom. Jag försöker hellre med meditation och att lära känna kroppens signaler så att jag kan tolka dom rätt, och även att 'prata' med mig själv i huvudet ungefär som en som stöttar en i behandlingshem; "ta det lugnt, fokusera på andningen. Låt inte ångesten ta över. Nu är du snart hemma, 30 steg till klarar du (30steg senare), så! det gick ju jättebra, 30 steg till klarar du" osv. Det kan kännas löjligt i början att vara överpedagogisk mot sig själv men det funkar myyyycket bättre än att tänka "oh nej, jag dör, jag kommer kvävas, jag kommer göra på mig!".  Positiva tankar tar en mycket längre än vad man tror.

PiganX
8/14/12, 1:50 PM
#4

Jina, det var en bra idé att starta en tråd som den här. Det kan behövas på den här sajten!

Kram.

Jina.
8/14/12, 8:44 PM
#5

Tack Felicia <3

Idag har det gått riktigt bra ingen ångest alls. Hoppas det håller i sig för jag åker en långresa med bussen på torsdag. Ska jag kanske ta med mig lugnande för säkerhetsskull?. Vill inte få ångest, jag vet att jag kan klara det om jag bara kämpa lite hårdare.

www.mediumjina.se

[PiercedNymphaea]
8/14/12, 9:12 PM
#6

#5 Vad skönt att det har gått så bra för dig!  Det kommer säkert gå lika bra under bussresan, men alltid bra att ha med sig lite vid behovsmedicin ändå ifall att.  Om inte annat så brukar vetskapen av att man har med sig sina tabletter göra en mer trygg överlag.

Annons:
Jina.
8/14/12, 9:34 PM
#7

Tack, då gör jag så!Glad

www.mediumjina.se

PiganX
8/27/12, 4:27 PM
#8

Hur mår ni just nu?

Hade fruktansvärd ångest för nån dag sen, den har släppt nästan helt nu. Hade lite ångest inatt, men inte så farligt mycket att jag inte kunde stå ut. Hoppas att man kan sova bra inatt med.

Jina.
8/27/12, 6:53 PM
#9

Just nu mår jag faktiskt bra men vi får se hur det blir framåt kvällen. Igår kväll hade jag fruktansvärd mycket ångest. Gråter

www.mediumjina.se

PiganX
8/27/12, 7:17 PM
#10

Skönt att du mår bra just nu iallafall, även om kvällen igår var jobbig. Jag hoppas att du får sova bra inatt, utan ångest.

Min ångest är tillbaks, så den här natten lär bli jobbig.

Jina.
8/27/12, 9:13 PM
#11

Felicia

Men nej vad hemskt, varför kan den inte bara ge med sig? Rynkar på näsan

Tänker på dig iaf!!

Jag har lite ångest men mycket ont i magen, det får jag ibland med när jag är så orolig. Usch inget vidare.

Kram på dig!

www.mediumjina.se

PiganX
8/27/12, 9:47 PM
#12

Tänker på dig med!

Jina.
8/27/12, 9:50 PM
#13

Tack! Glad

Kram

www.mediumjina.se

Annons:
Linsan1
9/18/12, 1:17 PM
#14

Förut fick jag panikångest i alla möjliga lägen.

Nu har jag fått massor med fin hjälp från den lokala vårdcentralen. Jag har gått i terapi och äter en liten mängd antideppressiv medicin.

Det är bättre, men fortfarande kan det komma i en biosalong, på en buss, på en stor middag t.ex. bröllop…

Tror det har att göra med att jag är rädd att "göra bort mig"…

Jag har alltid varit blyg men panikångest utvecklade jag medan jag levde i ett förhållande som nog inte var så sunt… Jag tror att jag tog åt mig av sambons behov till kontroll.

När jag var yngre var jag alltid den "duktiga" tjejen med bra betyg som såg glad ut. Inuti var det prestationsångest och ont i magen.

Det enda jag har lärt mig att söka upp ångesten och utmana den. Nu när jag känner den komma tänker jag "hit me bara" och så brukar det gå över.

Sova har jag alltid haft problem med på morgontimmarna. Där hjälper mig faktiskt en väldigt låg dos av en medicin. Detsamma gäller matlusten som jag inte har när jag känner mig stressad. Att få sova och att umgås med människor där jag kan vara mig själv är det som hjälper mig mest!

ell83
1/31/13, 6:19 PM
#15

Jag har levt med ångest och depression i många år, och inte förrän jag började gå i KBT i höst fick jag någon riktig hjälp med min ångest.

Jag har inte fått några allvarliga panikattacker på flera månader.

Den viktigaste sak jag har lärt mig, är att jag inte behöver vara rädd för ångesten. Den kan inte skada mig, även om det känns som om jag endera kommer att skita på mig eller kräkas eller få hjärtattack då paniken fått tag i mig helt. Men nu kan jag avvärja attackerna, genom att tänka "Hej ångesten, är du här igen. Du kan vända om och försvinna direkt, för du kan inte skrämma mig mera. Jag är starkare än du, och du kan inte skada mig".

Ens egen rädsla matar ångesten och gör den värre. Genom att bagatellisera ångesten så försvinner den till slut.

Det som är svårare att få bukt med är den där allmänna, gnagande orosångesten som tar över vissa dagar, för den är lömsk och kommer krypande, inte pang på som panikångesten. Men jag försöker komma tillrätta med den typen av ångest också, genom meditation och avslappningsövningar.

litengris
2/12/13, 7:48 PM
#16

Får ångest typ hela tiden, har dock inte räknat ut riktigt varför… Men jag får ångest om jag här gjort en vän ledsen. Fick ångest en gång t.ex. för att min kompis var arg på mig utan anledning o när jag försökte fråga varför stack hon o skolkade hela dagen :/

XOXO

 Liten Gris ♥
ivanhoe81
2/21/13, 8:40 PM
#17

jag får panik och ångest ganska ofta pga att mina antidepresiva inte hjälper längre då jag käkat dem i 12 års tid

men paniken och ångesten utlöser något värre på mig som gör att jag är farlig för alla andra personer

typ som idag så fick jag ångest som på ½ minut gick över till ilska och tur att det var några som kunde hålla i mig för mina ögon var bara svarta med en brinnande eld i sig enligt några arbetsledare som höll i mig där jag jobbar (tillsammans med handikappade folk som mig fast jag har minst handikapp av de som är där), det var inte jag som tittade på dem utan något mycket mörkare och elakare

Upp till toppen
Annons: