Jag måste börja med att säga att jag är glad att du vill dela med dig av dina känslor, trots att du inte känner alla som läser. Det är verkligen ett otroligt stort steg på vägen mot ett bättre (och kanske lyckligare) liv.

Hade du bott i Sverige så hade det varit enklare för mig att hjälpa dig, och ge dig råd om vad du skulle kunna göra för att må bättre. Som t.ex gå med i någon förening, börja sporta eller roa dig. Men eftersom du inte fått ett särskilt varmt välkomnande där i Tyskland så blir det ju svårare. Jag har ingen aning om hur saker och ting fungerar där.

Du har nog helt rätt i att förändring var vad du behövde, så du ska absolut inte klandra dig för att du tog det beslutet att flytta till Tyskland. Men, du behövde en positiv förändring, och det blev en negativ förändring istället.

Tanken har aldrig slagit dig att du kanske borde flytta tillbaks till Sverige, antingen med eller utan din sambo, iallafall tills saker och ting blivit bättre? Tills du fått hjälp i Sverige av kunniga människor som framförallt kan samma språk som du, så du slipper känna dig så utanför och vilsen. Det är det rådet jag ger dig, för utifrån det du berättat här ser jag faktiskt ingen annan lösning som är bra för dig. Jag är övertygad om att din sambo kan vänta, eller flytta med dig om så behövs. Du är bara 20 år och har hela livet på dig att vara med honom (om det är det ni vill), så jag tycker att du behöver landa först och börja må lite bättre innan du ger dig in i nästa fas i livet.

Hoppas detta hjälpte dig lite.. Jag diskuterar gärna vidare. Och du ska veta att du alltid har oss på Svåra Tider när du behöver prata ut, kramar!

Tack så mycket för ditt stöd!

Framförallt sambon har funderat på att flytta till Sverige, men det är svårt. Vi har ingen ekonomi och har helt enkelt inte råd att flytta. Tyskland är så mycket billigare än Sverige, och vi klarar oss knappt här. Att gå från ett billigt land till ett dyrt är extra svårt, och en flytt är dyr nog som det är. Men vi har börjat kolla runt lite, och sambon kämpar hårt med att lära sig svenska.

Att flytta hem utan sambon blir jobbigt, tror jag. Jag tror att det får mig att må ännu sämre. Jag skulle, i så fall, flytta hem till mina föräldrar och det skulle jag inte klara. De vill väl, men de kräver för mycket. Vad som får mig att vilja bli bättre och kämpa för det är min sambo och mina djur, och skiljs jag från dem hade det nog bara stjälpt snarare än hjälpt, även om jag kan få bättre hjälp från sjukvård. Att jag skall förlora min sambo om jag flyttar tillbaka till Sverige ett tag är jag inte orolig över alls.

Tipsen om att gå med i föreningar etc funkar inte riktigt. Jag slutade med sådant redan under högstadiet eftersom jag inte klarade av mentalt att både gå i skolan och göra saker efteråt. Vi skulle inte ha råd till det annars heller. Jag drar ju inte in några pengar som det är nu, och här i Tyskland får man inte bidrag som i Sverige. Vi lever på sambons lön, och det hade väl gått bra om han inte hade så många gamla skulder..

Klart jag ställer upp, är bara skönt att känna att man kan finnas där för någon!

Ajdå, då var det ju ännu svårare. Men jag syftade mer på om du skulle få komma till något behandlingshem eller liknande, då skulle du ju få bo där. Men sen är det ju inte säkert att just det är det rätta för dig. För vissa funkar det bättre att bo hemma, och få hjälp den vägen.

Har du ingen släkt att bo hos, eller sommarstuga ni kan få bo i? Har din sambo släkt i Sverige eller är han tysk? Något lösning måste det finnas, ge inte upp hoppet!

Har du europeiskt sjukförsäkringskort? Annars så sök det, då har du rätt till exakt samma vård som en infödd och de kan inte kasta ut dig.
http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=563&langId=sv

har inte så många andra råd tyvärr, det landet är inte min hemmaplan :/

Jag har europeiskt sjukförsäkringskort. Men det hjälper inte att de inte "kan" kasta ut mig. Vad kan jag göra åt det? Anmäla dem och hoppas att någon bryr sig? Men hur skall man orka det när man knappt kan ta sig ur sängen..? :/ Tack för rådet i alla fall, hus-musen.

Faktum är att jag har en sommarstuga, och det fick mig att börja tänka seriöst på att flytta tillbaka till Sverige. Nu är min släkt så otroligt flexibel (humhum) att trots att ingen skall vara i sommarstugan under året är det inte en möjlighet för oss att bo där i alla fall, eftersom det inte är min familjs "år" i år, utan min mors kusiners år. Äsch, jag skall inte ens försöka förklara min släkts stenhårda sommarstugetraditioner, det hade blivit en kortare novell.. >.< I vilket fall som helst, så fick det oss att börja spåna på att flytta till Sverige mer seriöst än innan, och några möjligheter öppnade sig. Sambon letar just nu jobb i Sverige. Vi får se om det blir något av det.

Vissa dagar känns det omöjligt, när jag tänker på alla papper som kommer behövas för att få uppehållstillstånd åt sambon, när jag tänker på hur jobbigt det kommer bli med en flytt. Men det är trots allt en öppning. Det finns en möjlighet. Det är inte helt hopplöst. Det känns bara så..

# 5

Om din sambo är Tysk medborgare så krävs inga uppehållstillstånd.

Om han skall stanna längre än 3 månader gör det det.

EU medborgare behöver inte uppehållstillstånd för att flytta inom Unionen.

Nej, du har rätt. Det är inte uppehållstillstånd som krävs. Det är uppehållsrätt. Och för att få detta måste man ha bevis på att man tjänar nog med pengar, samt ha en svensk sjukförsäkring.

Ruzicka; det är fritt för arbetstagare att flytta inom unionen, dessa förvärvar omedelbart samma rättigheter som inhemska medborgare. Efter fem år får arbetstagare per automatik permanent uppehållstillstånd i det nya landet, detta är även möjligt att förvärva tidigare eller direkt vid inflytt i vissa fall. (Artikel 17 i rörelsedirektivet)

Hur går allting för dig, Ruzicka?

Äsch, jag vet inte. Det går väl framåt, antar jag. Jag mår inte bättre, men framtidsutsikterna ser lite bättre ut.

Vi började kika på att flytta till Sverige, och sambon har faktiskt två arbetsintervjuer i Malmö andra veckan i augusti! Lägenhetsletande skippar vi just nu, vi får bo hos mina föräldrar tills vi orkar leta. Så det finns väl hopp, men jag vet inte… Kommer vi bara iväg kan det knappast bli värre än här, men det är så mycket som skall fixas först.. Och så mycket som kan gå fel..

Jag pratade med min pappa igår om att flytta tillbaka, och min oro över ekonomin. "Du måste ju börja jobba såklart". Det känns så förnedrande, det finns ju en anledning till att saker har gått så dåligt här.. Jag börjar oroa mig väldigt mycket för att mina föräldrar inte kommer förstå, och då blir det himla tufft att bo hos dem i några månader innan vi hittar eget…

Jaja, en sak i taget, annars drunkar man ju! Första steget är att sambon får ett jobb. Jag måste se på det hela positivt.

Tack för att du tänkte på mig.

#12 Vad bra att framtidsutsikterna ser bättre ut, det är ju ett steg på vägen iallafall. "It might be stormy now, but it can't rain forever".

Åh, skönt att han ska på intervjuer. Är ju inte alls länge kvar. Är det vad ni båda vill då? Det är bra att ni har dina föräldrar att bo hos, tills det blir lite lugnare och ni kan börja klara upp allting.

Mycket kan gå fel, men mycket kan gå bra också. Och på något sätt löser det sig alltid, även om det kan ta månader och t.om år av kämpande och mörka perioder. Men i slutet av tunneln finns det alltid ljus, det kan jag garantera dig. Tappa inte hoppet bara.

Du oroar dig över att dina föräldrar kanske inte förstår dig.. Men har du försökt förklara för dom hur du känner, och dina tankar och funderingar kring situationen?

Ja, det är bra tänkt. En sak i taget, andas in och andas ut. Räkna till tio när det blir jobbigt, ta djupa andetag och glöm inte ljuset i slutet av tunneln. Ibland kan ju tarotkorten också vara till hjälp. Iallafall för mig 

Kram på dig!

I know it might seem frightening to have the world fall apart right under your shoes. But trust me, you'll make it through.

Och Malmö är en underbar stad med massor av härligt råttfolk så det låter som en bra framtidsplan ;)

Jag håller tummarna för dig. Att allt kommer o ordna sig. Tyskland kan va ett svårt land o komma in i. Jag hoppas din sambo får ett jobb i malmö, o resten ordnar sig med tiden.