Annons:
Etikettsvåra-tider
Läst 10826 ggr
Ekorren-perro
2009-07-11 12:05

Att förlora en person

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Att mista en person är aldrig lätt, alla kommer förlora en person som dom älskar någon gång.

Man kan känna sig väldigt ensam efter en när och kär person har gått bort, man kan känna ett hål i hjärtat eller att en "pusselbit" fattas. Man blir arg och ledsen och man undrar varför? Man kommer vara ledsen hela livet men man kanske inte visar det. Det är väldigt svårt att bearbeta sin sorg, det kan ta dagar, veckor, månader eller t.o.m år.

Döden är inget man kan förhindra. Döden tillhör livet.

Så vi finns här för att hjälpa dej med din sorg.

Fastän du är ledsen så försök ändå vara glad.

(Fotograf Oscar S)

~Perro "Ekorren" Kalevra~

~Sajtvärd~Svåra Tider.ifokus~

~The Life Is Full Of Shiit - Dont Be In It~

~Livet Är Aldrig Lätt När Det Är Svårt!~

Annons:
[TrevorS]
2009-08-01 17:21
#1

När någon dör brukar jag tänka på 2 saker som brukar göra livet lättare:

  1. Tänk på det roliga man haft med personen.
  2. Tänk igenom det hela, gråt, men försöka ha en gräns då kan inte får gråta längre, kolla på tv, något favoritprogram, lyssna på någon bra låt, ut och spring.

Jag hittade en film som gör det lättare om man har blivit av med någon, man kommer på bra tankar igen.

Tre filmer om sorg:

http://dauid.com/video/qt/sorg.mov

Ekorren-perro
2009-08-01 17:34
#2

#1 Det var bra punkter. Jag håller med!

The Bucket List

One Last Thing

PS. I Love You

Det är 3 Väldigt bra långfilmer som handlar om Folk som har sina sista önskan uppfyllda.

Dom är sevärda!

~Perro "Ekorren" Kalevra~

~Sajtvärd~Svåra Tider.ifokus~

~The Life Is Full Of Shiit - Dont Be In It~

~Livet Är Aldrig Lätt När Det Är Svårt!~

Jia-
2009-09-14 20:38
#3

" Det går inte att fly sorg.

Försöker man låtsas som om
den inte existerar så blir den
i stället en evig följeslagare
i ens liv.

Det finns bara en väg genom
sorgen, och den går rakt igenom.

Mot sorg hjälper bara - sorg."

av Mark Levengood

kan bara hålla med Mark Levengood.. sorgen e med mig dygnet runt å alltid..

ZorroR
2009-11-13 18:21
#4

Jag börjar alltid gråta när jag tänker på min kompis, och min favoritlåt påminner lite om hur hon dog. sådet är inte såkul Obestämd

julklappen
2012-02-08 14:07
#5

TrevorS, jag såg bara en film.(var hittar jag de andra två filmerna då?

emme123
2012-02-11 14:16
#6

Jag mådde verkligen illa när min gammelfarmor och min gammelfarfar dog men jag försökte att må bra, det gick inte så br, tårarna kom, jag föll ner på marken, men sen kom en tjej som har gett mig styrka, även fast det var en hund, hon var så underbar, hon hade levt i hela mitt liv då och jag ahde levt med henne men jag visste inte att hon kunde stötta så mycket, och sedan 1-2 år senare så dog hon också, jag visste inte vad jg skulle göra, jag har klarat mig men mår fortfarande ganska illa och gråter minst 1 gång varje dag

Annons:
ShegoFan12
2012-08-21 18:48
#7

Jag är 14 år snart 15 och jag förlorade mina biologiska föräldrar när jag var 2 - 3 .

snutteplommon79
2012-08-30 00:12
#8

usch och fy det är jättejobbigt att mista nån som man har kär,jag kommer snart att mista min älskade Mormor <3

ivanhoe81
2012-09-07 19:16
#9

#8 jobbigt själv förlorade jag farfar innan jag föddes och mormor för några år sedan (hon led av en sjukdom som gorde att man glömde allt autsimers eller hur det nu stavas) och farmor dog i fjol hon var 96 år gammal och fick lunginflamation och dog i sömnen

ShegoFan12
2012-09-12 18:39
#10

jobbigt

snutteplommon79
2012-09-27 22:33
#11

jobbigt värre

Galopptjejen_98
2012-10-13 21:23
#12

Min farmor dog när jag var 9år, är 15 snart.

Mormor dog för exakt ett år sedan, och min morfar dog när mamma var 17år. Så jag har aldrig träffat morfar och jag vet knappt hur hans röst lät Gråter

Mina önskningar:

* Att få se hur morfar ser ut och få höra hans röst.

* Att få träffa min farfar, oftare. - Han är en som dricker mycket så jag har bara träffat han 3-4ggr hela mitt liv, senaste besöket var för 2.5år sedan.

Men den jag mest saknar är min farmorSkrikandesGråter !!!

Saknar henne så mycket, hon var den enda i familjen som förstod mig och kunde prata om vad som helst med henne!

Hon var allt i mitt liv, men det känns som att det är någonting i mitt liv som fattas, ibland måste jag få bara gråta ut så då springer jag till den närmaste toaletten eller rummet som finns och sätter mig i ett hörn och störtgråter.

Saknar dig så farmor!! <3

Det du gör idag kommer du vara tacksam för i framtiden

Juliaskaniner
2012-10-21 16:03
#13

Har en del vänner som dött i droger och självmord. Men det som gör mest ont var när min underbara bästavän dog i cancer…

www.shadrins.weebly.com ~ uppfödning av hoppkaniner
-Medarbetare på Social Fobi Ifokus, Välkomna in! -

Annons:
[Serpil]
2012-10-24 01:51
#14

Min mamma dog i Augusti 2012. Jag har varit vid henne i 3 månader innan hon har slutat sina ögon.

Hon har fått en plötslig förlamning i hennes vänster arm och ben den 15 Maj utan förvägs varningar. Läkarna har konstaterat att hon har en lymfom (lymf cancer tumör) i hjärnan. Villken är välldig sälsynt sjukdom. Hon blev opererat i Juni och fick sin första cellgiftsbehandling i Juli. Hennes kropp orkade inte med dem agressiva medicineringar och hon dog på sjukhuset av lunginflamation (p.g.av sjukhussjukan) i 7 Agusti. Allt gick så fort innan vi hann att fatta vad som har hänt med henne. I ett chocktillstånd sa vi farväl till henne.

Hon har varit alltid en pigg, sportig och glad person. Har aldrig haft några stora hälso problem i sitt liv. Förutom att donera mig en av sina njurar i 2001. Hon var min allt. Jag har fortfarande svårt att acceptera det som har hänt just till henne. Jag tycker inte att hon har förtjänat en sådan sjukdom i sina 67 års ålder.

Nu känns det som att en stor del av mig har domnats bort. Jag vill bara skrika, och skrika, och skrika..vet ej hur ska jag komma över denna smärta, som sitter i mig sååå djupt. Jag saknar henne mycket :((

Jag älskar dig så mycket mamma Gråter

angiegirl
2013-02-20 18:40
#15

Den enda nära som dött för mig tidigare var min hund Wera.

Nu, för ca 2 veckor sen dog min lillebror i lungcancer, 23 år gammal. Läkarna kunde inte göra någonting och på mindre än 6 månader var han borta.

Jag saknar honom så sjukt mycket och blir så förbannat ledsen när jag tänker på allt han kommer att missa.

Jag förstår verkligen inte varför de vi älskar mest och har haft så lite tid med ska försvinna..

Självklart blir det aldrig bättre av att fundera, men någonstans i mig vill jag ha ett svar på min dumma fråga.

Ja, vi har haft våra fantastiska tider och våra glada stunder. Men jag var verkligen inte redo att släppa taget, och nu när han är borta känns det så tomt.

Det är ett tomrum som aldrig kommer kunna fyllas.

Angelica Wärngren

 

May the force be with you

julklappen
2013-02-21 18:05
#16

familjen,s hund (en snäll gammal dam,kändes det som) Loranga, både snäll och förstod så bra och kunde trösta än när man kände sig ledsen.Hon fick Cancer och ville inte varken äta eller dricka eller gå ut.Vi tog henne till en vetrinär året 2012 och tog bort henne. En kär vän och oj så tomt det kändes då och ännu.

Portie
2013-03-18 21:49
#17

Kommer så väl ihåg när min farfar dog för snart 3 år sen (27e mars).

Jag satt i skolan en kväll (bodde på internat) och jobbade på ett skolarbete när jag fick ett samtal om att farfar hade hamnat på sjukhus igen (han hade epilepsi och hade fått stroke innan), denna gången var han väldigt dålig och pappa sa att han antagligen inte skulle klara det denna gången. Blev helt förstörd och kunde inte sluta tänka på detta. Det var en torsdag så om tur var kunde jag åka hem redan dagen efter. Dock så kom jag hem ganska sent på fredagskvällen så hann inte hälsa på farfar så jag planerade att göra det dagen därpå.

På lördagen var jag, min syster och min mamma på stan, jag hade kollat på lite balklänningar och efter det skulle vi hälsa på farfar. När vi var på väg till bilen så ringde pappa och sa att farfar dog för 20 minuter sen. Jag gav telefonen till mamma och sprang till bilen och satte mig där och grät tillsammans med mamma och min syster. Sen när vi kom hem så gick jag ut med hunden direkt för att rensa tankar. Kunde verkligen inte fatta det, kändes helt overkligt. Jag hatade mig själv länge för att jag inte hälsade på honom tidigare, hade inte träffat honom på några månader. Men i efterhand tröstade jag mig med att han i alla fall inte var ensam när han dog, han hade i alla fall pappa och min faster hos sig.

Vid den tidpunkten hade jag även en "pojkvän" som sket totalt i mig, han hörde inte av sig på 3 månader efter det.

Begravningen var väldigt fin och han fick en väldigt fint avslut. Jag går ofta till hans grav och tänker på hur han var och vilka minnen jag har utav honom. Jag minns honom som väldigt, väldigt snäll, han ringde mig ofta när jag var i skolan och frågade hur det var med mig och hunden, så gulligt!

Bläcket
2013-04-18 08:49
#18

Min pappa dog i hjärtinfarkt när jag var 15.

Mitt ex hängde sig i duschen. Jag var där då och fick bryta upp badrumsdörren. Det som mötte mig därinne är det mest traumatiserande jag har vart med om någonsin. Då var jag 21.

Jag slösade bort flera år på att försöka droga bort minnena, på att vara passisvt agressiv, på att systematiskt förstöra mina nära relationer för att jag var så rädd att någon skulle försvinna för mig så igen. (Vilket var ett troligt scenario när man enbart umgås med knarkare…)

Men nu, när jag nyktert ser tillbaka på allt, så är jag mest ledsen för att jag förlorat min pappa. Att jag hade behövt honom, både i mina tonår men också nu som vuxen. För tre år sen dog min mormor i cancer också, det var fruktansvärt. Hon som var världens bästa.

Men jag har fina minnen kvar och härliga, levande människor i mitt liv att glädjas med. Livet går vidare.

Jessicahagstrom94
2013-05-12 22:14
#19

Blir ledsen av att läsa alla historier.. 

Jag har förlorat ett gäng med husdjur och en liten kusin som dog i sin mammas mage 3 dagar innan han föddes.. var på begravningen och intalade mig själv att inte gråta, men det gick inte.

När vi förlorade Hans (katt) en månad innan julafton förra året var hela julen förstörd..

ShegoFan12
2013-05-14 17:59
#20

Våran katt Lex blev påkörd 22 december förra året.. Julen blev sådär.. Alla saknar honom, han var speciell och han blev bara 6 år.

Annons:
Zacinca
2013-08-21 21:22
#21

Min mormor dog i september 2008. Det känns som om jag fortfarande är helt chockad över att hon dog, som om hon bara är på en lång semester och kommer  att komma hem snart. Hon var min favoritperson i hela världen. Jag har vägrat att gå till hennes grav efter begravningen, för det känns inte som om det har hänt på riktigt. Jag tänker väldigt mycket på henne just nu, det är liksom nu jag börjar fatta att hon är borta. Kommer fortfarande exakt ihåg hur det luktade i hennes lägenhet… Är extremt stolt för att jag har ärvt så mycket av henne, personlighet, utseende, osv.. Känns helt sjukt när jag tänker på att ag aldrig kommer att träffa henne igen..


Upp till toppen
Annons: